Nu är det ljuva rosa och skimrande sambolivet över.
Inatt fes jag i sömnen och det berättade min kära Jonas för mig imorse.
Oh gud, jag vill bara lägga mig ner på en fläck och dö någonstans i min ensamhet. Leta inte efter mig, ni kommer aldrig finna mig...
Hur kunde jag?! HUR? Jag trodde att jag och kroppen kommit överens om att vara försiktiga med det där hädanefter. Vi hade ju slutit en gravallvarlig pakt om detta.
Kroppen...du gör mig så jävla besviken. Jag vet inte vart jag ska börja. Först stora hängtuttar och sen nattliga släppta väder. Vad kommer härnäst? Buktande, sviktande åderbråck, ändtarmsbesvär?
Farväl allesammen.
/Er numera nergrävda bloggerska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hahaha men älskling då! Den luktade ju knappt nånting.. eh.. efter ett tag.. ;) Pussah
SvaraRaderaGud! Sluta ljug!
SvaraRaderaSkojade ju bara, den var luktfri med en ton av hallon och lavendel
SvaraRaderahahahahahah! vadfan... fiser gör ALLA i sömnen :) det är vetenskapligt bevisat.. så det såååå! Jonas fiser nog ännu mer.. haha.
SvaraRaderaKan du länka mig igen tack ;)
I LOVE YOU!!!!
SvaraRaderaJag hittar inte länken!!
SvaraRaderaoch jag ska kolla upp glass-sorten åt dig ;)
JEEEEEEEEEEEEESUS! Min nya favvosida :D
SvaraRaderaHej hej!
SvaraRaderaJo, vi ska mä... Tur jag har P, hade inte vågat mig iväg ensammen... Sjunger? Mä litte schprit i kroppen så, hä hä...
Det ska bli så kuuuul!
PS. Var det förresten du som bloggade om en avbryten flaggstång? Gav mig inspiration till ett inlägg... om jag orkar skriva något dvs.
Äsch, ta det lugnt, det där har han bara hittat på. Flickor fiser inte, det vet du väl? ;)
SvaraRadera