...

Adjöken.


Nu skriver jag mina sista rader, i alla fall på den här bloggen. Det känns som jag kramat ur de sista dropparna och nu får det vara nog. Jag borde lämnat när jag var på topp, men jaja. (Vilket jag aldrig varit, men det kändes bra att skriva för självförtroendets skull)

Tack till er som varit trogna och orkat läsa den här smörjan, ni har min kärlek. Jag kommer givetvis inte försvinna helt från jordens yta utan kommer nog höra av mig då och då i era bloggar. Sen finns jag ju på Fejsboken också. Och på ICA Supermarket ett par gånger i veckan samt i kön på Systembolaget i Falun eller Borlänge då och då. (Jag varvar besöken mellan städerna så ingen ska få för sig nåt)

Herregud vad håller jag på med? Ett tårfyllt adjö-tal till nationen?

Häjdå blåggers änd readers! *Aj löv you all!*

***

The Big Blogcruise is over!

Tog en välförtjänt liten sovmorgon imorse. Helgens bravader har satt sina spår, just nu är jag trött som jag vet inte vad. Ögonen grusas så fort jag tittar på skärmen här men det ska väl gå över med lite tidigt sängående ikväll.

Kryssningen var toppen, så himla kul att få träffa dessa människor i verkliga livet även om vi spreds som frön för vinden och pensionären i mig lade sig för att sova tidigare än nästan någon annan. (Förutom mitt lammkött till sambo som däckade först av alla, men det är hans egen historia och finns säkert för allmän läsning senare.)

Jag har insett att jag inte tagit ett enda foto på hela resan. Skandal! Vad höll jag på med? Förmodligen hade jag händerna fulla med alkohol hela tiden så att knäppa kort kom visst inte på fråga. Jag hoppas att andra haft sinnesnärvaro nog att dokumentera mera.

Maria däremot var in och fotade mitt arsel på natten i alla fall, så det vet jag finns på bild. Tack så mycket!

Inga skandaler hände så vitt jag vet, förutom att jag misstog HonungMaria för någon annan mitt i natten när jag skällde på ett gäng fjortisar som hade efterfest utanför vår hyttdörr och var nära att vända uppochner på stackarn. Det var ju absolut inte meningen och för det ber jag om ursäkt tusen gånger om. 3 dagars samlade pms-aggressioner passade jag på att häva ur mig på gänget utanför dörren och mitt i hopen fanns helt otippat hon. Sorry... Jag var inte helt nykter och pigg. Att jag dessutom hade lungor och muskler som en hel karl helt plötsligt var också lite otippat. Att jag hade det iförd strumpbyxor och en sov t-shirt samt mascara till mungiporna (väry ugly) var än värre otippat. Kan hända blev de skrämda av min blotta uppenbarelse?

Nåväl.

Det är faschinerande hur folk tror att de kan göra precis som de vill så fort de kliver på en båt. Spotta på golvet i förbifarten går bra. Sparka sönder saker och allmänt svina ner är visst helt ok. Man kan ju undra vad som händer i huvudet på folk? Begreppet "what happens on the boat, stays on the boat" är precis vad som händer med de flesta. Undrar hur det ser ut i Las Vegas, där det hela myntades?

Jag har i alla fall börjat spåna på nästa festplan. Återkommer.

Tack för mäj, häj!

En berättelse om att långsamt kvävas till döds.

Nej fy fan! Jag vill shoppa. Shoppingnerven rycker sönder mitt inre just nu, hoppar jämfota på mitt stackars hjärta och skriker: SHOPPA ELLER DÖÖÖÖ!

Jag vill inte dö. Snyft. Jag ska ju på kryssning imorgon! Utan tvekan blir det vårens roligaste händelse, om man räknar bort min födelsedag som inträffar om exakt 28 dagar.

28 dagar! Herregud, att fylla 25 är inte varje dag så jag hoppas på en storslagen fest med närmast sörjande. Typ 2 pers. Kom som ni är, jag bjuder på selleri och böndipp. Ooops, nu frångick jag nästan ämnet "fest" eller hur? Partypooper.

Nä, men.... Ses imorgon då alla blåggers!! Fii fan vad det ska bli kul! Det kanske är nu som det är läge att meddela mig om min tourettes? Att jag har bacillskräck och bär vita bomullshandskar dagligen och nyser intensivt (och därefter kissar i brallan) så fort någon tittar på mig? Nu vet ni.

//Er något upptrissade, stressade, förväntansfulla, kräjsigaste människa i vardagen.

Dagens arga:

Alltså, jag kan bli så jävla förbannad. Läs om Karolina Lassbo här.

Stackars dumbom som köpte en lägenhet för sina sparpengar (läs: hon har tjänat MYCKET pengar) och nu har hon inte råd att bo kvar i sin fina håla. Stackarn. Sen passar hon på, genom kontakter, att få detta nerpräntat som "Glamourprinsessans kris" i nån jävla nättidning. En slags jobbsökarannons De Luxe om ni frågar mig.

"Jag får väl flytta till Kiruna eller nåt". Vilket jävla uttryck?! Jamen gör det då tänker jag, vad är så farligt med det? Hela artikeln skriker tyck synd om mig och det gör mig illamående. Jag var faktiskt lite stolt över den här bruden ett tag, jag vet ju vem hon är eftersom hon är från lilla Falun, men det här var fan droppen. Dessutom har hon tackat nej till att blogga i Aftonbladet för att arvodet var lägre än det hon krävde! Det är ju så man vill spy. Nehej, då kan du sitta där och skylla dig själv för att du var för snål för att gå med i A-kassan en gång i tiden. "Jag har ju boendekostnader på 14.000:-" Jaha?

Hon har inte råd att bo kvar, men hon har råd att tacka nej till lättförtjänta pengar genom att blogga? Vilket stolpskott. Må du aldrig hitta ett jobb och må dina CSN-räkningar begrava dig i en stor hög på hallmattan i all din högfärd. Amen.

Mmmm...

Dumlekakor....

Mitt nya gift i vardagen. Här sitter jag och helt plötsligt har jag knaprat i mig 3 paket av dumlekakor. Inte illa tycker ni. Jo, jätteilla tycker jag.

De var nämligen inköpta till Jonas i förrgår. Sen glömde jag dem på jobbet och se nu vad som hänt.

Slut!

Men jag har ägglossning och då är man ursäktad. Jag skulle nog kunna äta upp hela förpackningen som omgärdat kakorna om jag inte visste bättre. Tur jag gör det....vet bättre alltså, inte jämt men ofta.

Snart kryssning, cant wait! Det talas om klädångest till höger och vänster, inte minst bland tjejerna. Själv löser jag problemet såhär:

- gammal trasa (ser ut som en klänning)
- textilfärg
- ståltråd
- nya knappar

Simsalabim! En "ny" pouffig klänning för blott en spottstyver. "Skrytmåns" tänker ni nu, "jävla knäppjärka" tänker ni kanske sen när ni ser mig?

Tjofräs!

UPPDATERING:

Ok. Jag fick just ett sms: glöm inte kakorna!

Vad gör jag nu då?! Ber till gud att de inte är slut på affärn.. Amen.

Vägen till mannens hjärta

Sambolivet tuffar vidare. Det mesta går ju finfint förutom den lilla detaljen att vi har olika uppfattning om städning. Min tröskel för "skitighet" är ganska låg i förhållande till Jonas. Det gäller att försöka mötas halvvägs. Jag får acceptera att några råttor ligger och gottar sig i hörnen och tvättar sin päls och Jonas får acceptera att dammsugaren tvunget måste bli hans näst bästa vän för resten av livet. Men det går..ganska bra. Ett annat litet dilemma är det här med sambofetma. Jag har tagit upp det i små pikande inlägg tidigare, mest riktat mot mina medmänniskor, men nu ska jag berätta hur det faktiskt går till efter gårdagkvällens uppenbarelse av fenomenet.

Jag hade som förlåt över att jag gormat om det där med dammsugning kvällen innan, fixat en plåt med hemgjord pizza och ett varsitt glas rött vin. (Öl fanns givetvis i kylen eftersom män gillar det mest och jag var ute efter att fjäska.) På plåten låg den sen, svällande av ost och jag satte kniven i den och delade upp till 9 fina bitar. Mot slutet av middagen lät det såhär:

Jag: älskling, du tänker väl inte lämna sista biten? Skulle vara så tyyyypiskt. Det blir alltid EN bit kvar. (Trumpen, ledsen min med stora hundögon)

J: Men...jag är skitmätt. Du kan ju inte tvinga mig? (Tittar oförstående på mina stora hundögon)

Jag: Jo, ät upp den. Om du hade lämnat 2 bitar så hade det känts mer ok för det hade varit lagom lunch för dig imorgon, men en? Nej nej. (Lite mer bestämd min med ihopknipen mun och ögon av stål)

J: Suck... ok, men vadå? Hur många bitar tog du? Två? Då kan man ju säga att du lämnade sju, hur stört är inte det? (Tittar lika oförstående på min nya min och jag ser vad han tänker. Att jag är en knäpp människa, tappad bakom en vagn som försöker tvinga honom.)

Jag: Mäh, så kan du väl inte jämföra?! (Vad tänker han med?! Han måste vara tappad bakom en vagn!)

J: Ge mig biten....

Med förnöjsam min tittar jag sen på min proppmätta sambo (som förövrigt lämnat alla kanter - amatör) och tänker att nu behöver jag bara placera denna i soffan och sätta en öl i handen på honom. Sen är vi kvitt.

Love you

En bild säger mer än tusen ord..

(Obs, tjejen i serien har inget med författaren av just den här texten att göra. Den tjejen är nämligen smartare och säger inte högt vad hon tänker till sin pojkvän under en mysig stund.)

Nu undrar ni kanske vad jag vill med det här blogginlägget? Jo, jag vill be om lite ursäkt för mitt osmidiga samt löjliga beteende och härmed lova att jag ska tänka först och tala sedan (så ofta det är möjligt).

Direkt från Dalarna - där det händer!

Nej nu får det vara nog! Nu har det hänt igen!

En köttstöld har ägt rum i Ludvika. Kött för hela 470:- har stulits och senare hittats i en bil en bit från brottsplatsen. Skandal!

Smaka på ordet: köttstöld. Kööö-tt-ssss-ttt-ööö-ld.

Fan jag har garvat en kvart. Men så har jag rätt tråkigt här också.

Köttis på er!

Köttköttköttkött.

Snela goda guden

På lunchen bevittnade jag nåt alldeles förfärligt och tragiskt. Som den superglömska människa jag är så åkte jag även imorse ifrån matlådan. Man får vara glad att man har sig själv med på mornarna liksom så egentligen klagar jag inte.

Eftersom jag är fattig som en mus denna månad är utelunch det sista jag borde tänka på, särskilt när jag är själv. Så jag drog till Statoil, tänkte jag skulle inhandla mig en fryst färdigrätt för billig penning. Framme vid disken där de säljer korv stod en medelgrovt tjock, medelålders medelmåtta och tryckte i sig 2 korvar med så mycket räksallad hon kunde få in i munnen samtidigt utan att riskera att mungiporna sprack. Hennes man stod bredvid, sådär giftastjock ni vet? (Sambofet - giftastjock..kommer med förhållandet beroende på "status". Jag och Jonas är fortfarande sexigt kära med passande kroppsfigurer till, dessutom bor det fler gryner och nyttigheter än hos en vegetarian hemma hos oss, nåväl, skitsamma. Jag fortsätter det jag pratade om utanför den här parentesen nu:) Det lustiga i det hela var att de inte yppade ett ljud till varandra. De bara åt och tittade eventuellt upp på omgivningen när de klarade av att slita blicken från flottet i handen ibland.

En totalt ljudlöst intagen onyttig lunch på Statoil i sällskap av likasinnad. How romantic..

Snälla, låt mig aldrig bli en sådan. Låt mig inte "vakna" om tio år med Jonas tyst vid min sida, ätandes en flottlunch på Statoil, slickandes och sugandes på korvfingrarna för att få bort majonnäsen.

First you marrie, then, you Statoil. Minns ni den? Den blev ohyggligt färsk i minnet idag kan jag säga.

Och med det sagt så har jag gnällt färdigt. Att jag själv var patetisk och köpte en fryst pizza i all ensamhet på lunchen hör inte hit. Det kan vi diskutera en annan gång.

Tjo!

Töntblogga lite

Jag hittade det här fotot bland en släktings bilder på FB nyss. Min älskade unge tillsammans med min älskade lillebror till höger. Jag fick nästan en tår i ögat och kände att jag var tvungen att töntblogga lite. Bilden speglar dessa två skitungar så bra och jag blir alldeles lycklig av den. Å gud vad jag dessutom längtar till sommaren, men här vräker det där äckliga vita ner var och varannan dag.

Let it be sommar! Men först lite cruise, eller hur? Jag har en ohygglig lust att bli på pickalurven. För att klara en hel kväll och natt med alkoholintag så tänker jag börja smygdricka lite på kvällstid för att tänja ut alko-gränsen lite menar jag. En baileys eller två har väl ingen dött av?

Kyss!

Paketlycka!

Haha! Rackarns bananer!

Jag älskar mig själv!

När jag hade pengar (i förra veckan typ) så beställde jag nåt riktigt lyxigt och mumsigt. Idag har jag två kronor kvar på kontot efter lunchen och världen känns som den ska gå under lite pga det. Men så får man ett sms som berättar att man har ett paket som väntar hemma och helt plötsligt vände humöret. Paket paket paket. Me löööv!

Det är så man skapar sig lite vardagslyx. Nu längtar jag hem, släpp ut mig härifrån!

Vad paketet innehåller? En massa nytt, roligt och exklusivt smink förstår ni. Kanske inte roar de flesta men absolut mig. Gissa vem som låser in sig i badrummet när hon kommer hem för ett varmt skönt bad och lite själslig samt ytlig omvårdnad? Jo, jag jag jag jag! Jag ska dränka mig i foundations och coola ögonskuggor en stund.

Sen ska jag förfö..ähum, be om lite massage. Han är grym på det, han där hemma.

Lite allt möjligt.

Mååårning has broookääään!

För mig "broka" den otroligt fort. Jag hade en liten annorlunda tidsuppfattning än vad mobilen hade. Nämligen en timme försent.

Resultat: här sitter jag oduschad, luktar säkert illa, håret på ända och inte ens hårnålar fixar biffen. I spegeln har jag inte ens vågat kolla än. Men vad gör det? Jag är ju ändå ensam här, uäähäää.

Jag vet att jag bloggar alltmer sällan. Det är tur att Blogspot inte har någon statistik att följa/se för den hade nog inte varit rolig. Men samtidigt så minskar den där pressen jag på slutet kände, jag har helt enkelt inte lika mycket tokerier att dela med mig av nu som förr. Jag har framförallt någon att prata med på kvällarna efter jobbet. Tidigare var det ju jag och datorn liksom, tajta som fan var vi och han satt i mitt knä för jämnan. I dagsläget plockar jag sällan ens ur honom ur sin lilla väska, ibland får han rentav stanna kvar på jobbet, snacka om detox.

Och så dagens åthutning angående debatten om huruvida invandrarungdomar ska få prata svenska eller inte på fritidsgården. Att det överhuvudtaget är en diskussionsfråga? Det är bedrövligt att påstå att det är diskriminerande. Det är i så fall lika diskriminerande åt andra hållet men det tänker inte en jävel på. Självklart ska de tala svenska innanför väggarna, främst för personalens skull men även för andra ungdomars. Tänk att höra sitt namn nämnas men inte veta i vilket sammanhang? Och hur ska de göra i arbetslivet senare? Deras eget språk ska givetvis bevaras, men det kan ju inte vara nödvändigt att öva på det 24/7? Det borde kännas lika viktigt att öva på svenskan inför framtiden anser jag. Kan ingen lyfta fram det som något bra till kidsen?

Jag tycker det är märkligt att några jävla rättshaverister i samhället av modellen "vuxna" ens tar upp det här och dessutom lägger upp det som något slags försvar för ungdomarna. Det är ren dubbelmoral. Dessa strävar för en rätt till att det ska vara lika för alla, ingen ska diskrimineras osv. Men vad händer om det talas 15 olika språk på en fritidsgård? I och med att alla talar samma språk och i det här fallet svenska, eftersom det faller sig rätt naturligt då vi bor i Sverige, så minimerar man väl risken för utanförskap, missförstånd mm? Eller? Har jag så jävla fel. Jag ger mig tusan på att om inte någon vuxen sagt något så hade heller inte ungdomarna reagerat starkare än om de fick en regel om rökförbud innanför gårdens gränser. Typ.

Som sedan nyheterna mfl lägger fram det så låter det som att om en unge säger: "jalla" så blir det utsparkade från fritidsgården. Det stämmer inte. Först får de en varning, sedan får de en kvarts "utvisning" följt av en halvtimme och sedan ett samtal ihop med föräldrarna. Vad är problemet? Regler är till för att följas, i detta fall anser jag dem till och med vara väldigt tama. Har man inte fattat 3 gången så är det väl självklart att påföljden ska bli något annat än endast en tillsägelse. Precis som det borde vara hemma, för de har väl regler hemma?

Jag vet att detta inlägg kanske blev både lite knasigt, svårläst och knäppt, men jag har fått ur mig det jag ville på ett ungefär. Sammanfattningsvis kan jag säga att jag tycker det är en otroligt bra regel, inte hämmande på något vis för någon som inte har ont uppsåt i sikte och den kommer bara föra gott med sig för allt och alla.

Tjoflöjt!

Framskjuten otursdag

Häj!

Morgonens lärdom: stoppa inte ner tre fingrar i en kopp med varmt kaffe för att känna om det är socker i. Vält sedan inte koppen mot dig så att allt forsar ut på den nytvättade mattan och dig själv.

Varför inte?

Jo, tre saker. För det första lär man aldrig få veta om det är socker i kaffet genom att känna på det med handen. För det andra är det jäkligt varmt och för det tredje är det ytterligare ett bevis på hur morgonkorkad man är. Sånt ska man helt enkelt inte dela med sig av om man är normal.

Men jag är inte normal så jag delar med mig.

Tjohäj.

14 februari tvåtusennio

**Puss på er!**

Väry hemskt

Nu är det ljuva rosa och skimrande sambolivet över.

Inatt fes jag i sömnen och det berättade min kära Jonas för mig imorse.

Oh gud, jag vill bara lägga mig ner på en fläck och dö någonstans i min ensamhet. Leta inte efter mig, ni kommer aldrig finna mig...

Hur kunde jag?! HUR? Jag trodde att jag och kroppen kommit överens om att vara försiktiga med det där hädanefter. Vi hade ju slutit en gravallvarlig pakt om detta.

Kroppen...du gör mig så jävla besviken. Jag vet inte vart jag ska börja. Först stora hängtuttar och sen nattliga släppta väder. Vad kommer härnäst? Buktande, sviktande åderbråck, ändtarmsbesvär?

Farväl allesammen.

/Er numera nergrävda bloggerska.

Microwavecrashboombang!

Kul att det gick en propp när jag skulle värma min torftiga matlåda här.

Faktiskt jättekul!

Det ser inte bättre ut än att jag måste uppsöka Burger King, jag kan ju inte gå här och svälta liksom.

Hallelujah, praise all the utbrända proppar in da house!

Pling plong

Könstigt.

Jag har glömt min mobil hemma idag. Lik förbannat hör jag hur den ligger och vibbar här och var under pappershögarna på mitt skrivbord hela tiden. Oh! Sms, tänker jag, men icke.

Man kan säga att jag är skadad till max.

Gissa vem som tänder på att ha gosedjur monterade på snoppen? Inte min karl iallafall. Han var bra nyfiken igår på om jag beställt den där djurkalsongen eller inte. Jag kunde skönja en underliggande längtan i hans ögon av att få gå loss med kniven i råttan om den skulle levereras till honom i ett litet paket med hjärtan på.

Kanske skulle han hellre gilla den där ormen? Lite manligare än en råtta, eller vad säger ni?

Alltså jag hade sån torka på vad jag skulle hitta på till "Alla Hjärtans Dag". Jag är faktiskt inte så förtjust i "högtidsdagar" som infaller mitt emellan lön och nyår.

En rejäl ökentorka och lite ilska hade som sagt invaderat min hjärna tills nyss, då hittade jag den här!

Undrar om inte J kommer tycka detta blir den bästa 14 februari någonsin?! Jag vet att jag kommer tycka det iallafall, hahahaha.

Inget härj i kommentarsfältet nu darling, I know you lajk it och att du är spänd av...förväntan? :P

Vid alla enbenta piraters enöga!

Jag är verkligen skitförbannad. Adrenalinet letar sig ut ur porerna och underkäken darrar på ett krampaktigt sätt.

Att jobba med reklamationer är illa. Att sedan folket bakom reklamationerna verkar vara födda i farstun är otäckt. Man kan undra om de åt upp sin egen morsa efter födseln också? Tveklöst finns det människor i detta avlånga land som borde spärras in för evigt för att inte göra livet surt för andra.

Mig!

Men jag säger bara; "don´t mess with me. I WILL fuck you up änd aj will eat ju ölaaajv m-f´s!".

Basta!

Och med det sagt önskar jag att dagen ville ta slut. Jag ska nämligen ner på stan och spana på min kära pojkvän som står och pratar sönder varenda Falubo just i detta nu. Jag tror hela kommunen kommer ringa med TeleSnor snart. De tror att de ska ner på stan för att köpa en vinkelslip på Claes Ohlson, men hem kommer de med en sprillans ny mobil. Vilket faktiskt är bra, man kan göra mycket mer roliga grejer med en mobil istället för en vinkelslip. Skicka snuskiga sms till exempel.

Han säljer bra gossen min, (vilket betyder: mer kläder till mama!) men säg inget om det, karln tycker jag har för mycket av den varan. Det kan möjligtvis vara sant, men jag har ändå inget att sätta på mig på mornarna. Hur kommer det sig egentligen? Svar på det någon?

Tjingtjong, trevlig helg godingar!

Saker jag hatar

1. När någon "bjuder över" mig på Tradera.

Sånt kan få mig vansinnig. Här sitter man när det endast är 4 minuter kvar och lägger in ett bud som är dyyyyrt bara för att vara på den alldeles säkra sidan eftersom man håller på att kissa på sig och absolut inte kan hålla sig för då skulle man med all säkerhet sprängas.

Sen går man på toaletten. Inser att man nog ska hinna tillbaka för att bevaka, när en kärring i korridoren här ute absolut måste prata med en om ditten och datten.

Och så loosar man.

Big time.

Fan ta dig din jävel som satt någonstans i Sverige och bjöd över mig i sista sekunden. Fan ta dig! (Och kärringen också. Fan ta dig med lite grann.)

Nej, nu hem och dricka vin. Det är tisdag för fan! Soppa står på menyn och till sån torftig middag bör man dricka alkohol.

Skål!

Sambolivet, del 2

Hej.

Förlåt mig, någonstans i helgen tappade jag all sans och har därför inte vaknat ur min bloggkoma förrän nu. Jag tappade inte vettet dock och för det ska vi alla vara tacksamma. Däremot tappade jag hakan när min älskling, tillika sambo benämnde mig som neurotisk i sin blogg. Tvångs-städ-neurotisk! Ok, jag kanske inte är så förtjust i att ha inneboende råttor som faktiskt inte fått uppehållstillstånd. Dessutom vore det väl överkomligt om de inte förökade sig som kaniner, för de gör dom.

Därför kära vänner, var en städning helt i sin ordning och nej, det var icke rent hemma. Snarare tvärtom. Det är fortfarande skitigt, men det hör inte till saken. Jag räknar med att allt är kliniskt rent när jag kommer hem nämligen. Det är ju bättre att han övar på det där med städning när jag inte är hemma med piskan och förstoringsglaset hack i häl på honom eller hur? Nej! Jag är inte sån, men ni tror det eller hur? Fy farao...stackars karl tänker ni. Lyckans ust tänker jag och filar lite extra med trasan på bordsytan.

Han däremot. Han är bak-neurotisk. Han bakar så det står härliga till mest hela tiden och snart får jag knappt plats med ett russin i frysen. Men alltså jag klagar inte om ni nu tror det, han är så lövläj den där karln så jag nästan storknar.

Tänk att när jag började skriva det här inlägget hade jag faktiskt något viktigt att säga men det har jag glömt nu. Likaså bra, långt bidde det ju ändå.

Ps, ni glömmer väl inte att anmäla er till bloggkryssningen? Ds

Hoppsansvjäsanhjäsan!

Den bittra sanningen

Äntligen fredag och snart hemgång!

Ikväll får man vara uppe så länge man vill. Det får man ju nästan alltid, men man orkar ju inte som den arbetande kossa man är.

Summan av kardemumman är: det är fredag, jag "får" vara uppe lääänge och jag får sooova läääänge imorgon! Woho!

Men det bittra i mandeln är: jag är lika trött som på en tisdag så jag däckar lika tidigt som vanligt och kommer inte att sova länge eftersom jag är van att kliva upp vid halvsju. Pigg som en morgonmört men kadavertrött på lördagkväll igen just därför.

Så helg, sweet helg. Ta ytterligare död på mig bara, gör det!

GÖÖÖÖÖÖÖÖRT!

Have a fucking nice one, mina små nötter, på återläsande. Au Revoir!

/Thä kadäjver.

Hörni!

Min man är hemma och bakar.

Bakar! Förstår ni?

Vilken tur har inte jag liksom, helt fantastiskt.

Måste smälta det här ett tag... (Hoppar upp och ner i stolen en smula)

Jag har alltså en man som är hemma och bakar matbröd.

Wonderful!

Bakar.. jag säger då det jag, trodde nog himlen skulle rämna innan jag hittade en sån pärla. Jag kan alltså ha gjort något bra i livet för att förtjäna detta. Jag vet inte riktigt vad, men det måste ha varit något storslaget.

Han är storslagen den mannen.

(Tillägg: ok, jag har nyss pratat med mannen. Han är väldigt upprörd för tydligen är det väldigt svårt att baka bröd. Särskilt om man glömmer jäsningstider och sånt som gör att man får skruva bort ungsluckan för att huvudtaget få in bröden i ugnen.)

Nu talar vi inte mer om det här. Tror inte han vill det heller.

Ford-fan.

Eh, vad?

Igår hade jag kanske lite bråttom när jag skulle öppna bakdörren på Forden som varit fastfrusen i veckor. Jag fick tillslut med mig hela handtaget serni. Jonas tyckte jag var stark, (tack älskling) men det hör ju inte till saken.

Till saken hör ju att jag numer inte har något handtag på bakdörren. Inte nog med att bilen är fallfärdig under huven, nu ser den fallfärdig ut på utsidan också. Jävla skit.

Så.

Jag begav mig ut på the world wide web efter ett begagnat handtag och sökte på diverse bildemonteringar. Ett bättre begagnat i rätt färg kostade mellan 75-200 kr på de flesta ställen och det kunde jag ju gå med på så jag skickade en förfrågan till nåt skitställe i Södertälje.

Svar: 240:- för handtag och 200:- för frakt. Så det kostar som ett nytt, du kan lika gärna köpa det....

Mitt svar: 200 för frakt?!!! Jag vill väl inte ha en hel dörr heller din åsna!

Något säger mig att latheten hos folk som jobbar på sådana ställen är extremt hög och att pilla i ett handtag i ett kuvert och sätta på 6 frimärken är tydligen alldeles för jobbigt.

Måste skriva och klaga någonstans nu med detsamma.

Tjolän.

Ena foten i graven

Det är när man närmar sig de trettio som det händer. Det är då man tar mogna beslut som det jag ska berätta om nu.

Jag ska nämligen skaffa mig en livförsäkring. Mest för att det ger mig vuxenpoäng tänkte jag men också för att lämna efter mig något mer än skulder till efterlevande om jag nu skulle trilla av pinn och dö i "förtid". (Vad som anses av mig att vara förtid såklart, någon "tid" är det ju dags, men helst inte före 60, tack.)

Var går gränsen för risken att bli mördad då? Säkerligen är det individuellt, men för mig så kan jag tänka mig något sånt här:

200.000:- Sitter nog lika säkert som Amanda Jensen i förra årets Idol (till och med sista programmet.)

500.000:- Förmodligen garanterad att få leva ett tag till.

1000.000:- Garanterat minst ett simpelt mordförsök per år.

2.000.000:- Avskurna bromsslangar/lämnad med tokgammal GPS i fjällen i januari.

3.000.000:- Död inom en vecka.

Eftersom jag lever ihop med en student känns ändå inte det lägsta beloppet helt riskfritt nu när jag tänker efter...

Hmm. Jag behöver ytterligare betänketid på det här. Tips?

Shoeeeses!

Mina skor är jävligt trasiga.

Mina blanka, fina, vintagestövlar med blingblingspänne håller på att tappa sulan!

Skandal!

Jävla skit, jag förstod det. Lim från 80-talet brukar inte hålla så hög kvalité. Nyss höll jag på att snubbla på min egen sula i gallerian och det var en extremt pinsam situation, tänk om jag tappat hela?

"Ursäkta mig... Jag ska bara plocka upp min sula här.Tappar en var och varannan dag förstår ni, coming through, coming through!"

En gång har jag faktiskt tappat en hel sula med klack och allt när jag gick över ett övergångsställe mitt i stan. En av mina värsta stunder på jorden kan jag meddela änd vi are åll hålding aur thambs that it will NOT häppen igen!

Förresten fyller jag år snart. Och jag behöver verkligen nya skor. Såna där vita Converse i skinn. That is all I need.

Söndriga saker - inte bra saker

Näpp, nu ska jag dra och reklamera en grej jag köpte igår. Den funkar inte. Och jag har själv haft sönder den, men det säger jag ju inte för den var satans dyr.

"Man bör dra nytta av sina kunskaper som den lilla
djävul man är"

God lunch på er!

Jonas och Emelies samboliv del 1

Avslut på en mindre diskussion häromdagen:

Jonas - Det här är väl en demokrati?

Emelie - Japp, men det är jag som är chef. (1-0 till mig)

Å andra sidan tror han att han vann imorse:

Jonas - Jag tänkte tvätta idag.

Emelie - Eh..nej. Det ska du inte. Inte mina kläder i alla fall.

Jonas - Ok, jag ska inte tvätta idag.

Det blir 2-0 till mig.

På det där viset har han nämligen erbjudit sig och tror att han får räkna in det som "poäng". Tråkigt nog för Jonas har jag full kontroll på "the scoreboard" och det där bli en O:a. Muahaha!

Vad sysslar jag med egentligen. Tror jag att det är någon jävla tävling? Ja, det tror jag, lite i alla fall.

"Må alla era pennor aldrig sakna bläck". Kyss o häj!

Ett konstigt inlägg.

Förlåt mig kära ni.

Det händer så mycket just nu att jag inte har tid att blogga. Än mindre tid att läsa era och när jag kommer hem på kvällarna är jag helt körd och det enda jag vill göra är att gosa ner mig i soffan med Jonas och Hampus.

Igår var en sjusärdeles stor dag och ingenting kan jag berätta om den här. Fast jag vill väldans hjärna. Hjärna-gärna. Samma sak ju.

Snart kommer jag kanske berätta...om det går vägen. Annars håller jag käft. ÅÅÅÅ vad jag är bra på att säga A men inte B. Blir det som vi önskar blir inget som vi tänkt oss. Ops, en gåta, fint jobbat av mig själv. Tackar.

Nu känns det som om jag till och med pratar med mig själv här också, lika bra att avsluta.

Må alla loppor tappa sina bakben och era kameler ha vatten. Jag återkommer när det finns något vettigt att förtälja.

Vi ses!

En chaufförs bekännelser:

Göteborg alltså. Man kan ju bli tokig för mindre. Vilket helveteshål att köra bil i, jag tror aldrig jag varit med om något värre faktiskt. Hur sjuttsiken bygger de vägar i Sverige överhuvudtaget? Och hur tänkte de som byggde ut vägnätet där en gång i tiden och hur tänker de nu? "Vi bygger på lite här och vi bygger på lite där... Sen gör vi lite fler filer och snabba förgreningar och gör en sväng här som kan förvilla folk bort dit för där är det ju rätt fint och sen kommer de över bron där och får gissa vart de ska så vi skiter i att skylta, för skylta är ju dyrt." Osv..

GPS:er är ett satans verktyg skulle jag vilja påstå. Exempel på saker de säger när man kört fel:

"Gör en laglig u-sväng"
Mjo, jävligt enkelt i ett fyrfiligt körfält mitt på E6:an.

"Kör vänster i rondellen och sedan direkt till höger"
VILKEN JÄVLA RONDELL?!

Ärligt, jag hade en ganska ny GPS men det hjälpte ju föga.

Jag försökte komma ut till min syster på Hisingen i över en timme. Hamnade jag inte på en bakgata mitt i stan där jag stannade och panikrökte en cigg i två djupa drag så var jag påväg åt fanders någon annanstans. Och alltid, alltid kom jag tillbaka till samma ställe. Jag fattar ännu inte hur det gick till. Hur svårt kan det vara tänker ni? Jättesvårt kan jag tala om.

(Ok... Det var nog det som var problemet egentligen. Jag fattade inte.)

Jag kör normalt sett bra, men utan en kartläsare bredvid blir jag väldigt stressad och lost. Undrar exakt hur många lagöverträdelser jag gjorde igår? Jag vågar inte räkna efter. Refugkörning och snabba kast ut i ny fil är min nya melodi. Förlåt till alla som höll på att få framskärmen intryckt, jag försökte inte skada er med flit!

Tillslut pröjsade jag en taxi åt mamma på 250 kronor (som åkt med ner och befann sig hos syster) till dit jag stod istället och sen var det slut på irrandet och raka spåret hem.

Och nu är jag trött som fan. Ikväll ska jag lägga mig runt 20.00 som en äkta tant.

Herrejissesamalia!

Det vräker ned så mycket snö ute att jag knappt ser ut.

FY FARAO!

Det blir ett ofrivilligt rök-z. Kliver man utanför dörren här ser man ut som en Yeti när man kommer in igen. Och det vill vi ju inte.

Dessutom ska det bli helt lövläj att sätta sig i bilen och köra ner till Götlaborg på möte imorgon. Hallelujah..

Usch vad jag gnäller. (Och leker med teckenknapparna, flåt.)

Känslor från soffan

Detta är min näst sista kväll av total ensamhet.

I framtiden, från och med på måndag, kommer den vara arrangerad eller tvingad. Om en vecka börjar vårt nya liv. Mitt, Hampus och Jonas. Det är då vi ska sammanstråla i det som måste varit meningen från början för ingen har någonsin gjort mig lyckligare eller tryggare än den karln. Jag hoppas verkligen att han stannar med mig livet ut för det finns så mycket jag vill upptäcka med honom. Inte bara andra delar av världen utan även de små vardagsbekymren och lösningarna på dem.

Han kommer bli en fantastisk veckopappa till Hampus som redan avgudar honom och han är en perfekt manlig förebild vilket är något han idag nästintill saknar.

Jag älskar honom mer än jag kan beskriva och kärleken blir starkare för varje dag. Det är en människa jag respekterar otroligt, dels för hans intellekt och dels för att han besitter mycket av det jag saknar. Med andra ord kompletterar han mig perfekt. I hans närhet behöver jag inte säga något utan jag kan bara vara utan att känna något annat än omtanke och ett underbart lugn.

Framtiden kommer bli spännande och vi vet ingenting säkert. Förmodligen kommer vi bli fler med tiden och tanken på det gör att det pirrar inombords.

Jag är redo för den här resan, jag är klar med ensamlivet.