tisdag 10 mars 2009

...

Adjöken.


Nu skriver jag mina sista rader, i alla fall på den här bloggen. Det känns som jag kramat ur de sista dropparna och nu får det vara nog. Jag borde lämnat när jag var på topp, men jaja. (Vilket jag aldrig varit, men det kändes bra att skriva för självförtroendets skull)

Tack till er som varit trogna och orkat läsa den här smörjan, ni har min kärlek. Jag kommer givetvis inte försvinna helt från jordens yta utan kommer nog höra av mig då och då i era bloggar. Sen finns jag ju på Fejsboken också. Och på ICA Supermarket ett par gånger i veckan samt i kön på Systembolaget i Falun eller Borlänge då och då. (Jag varvar besöken mellan städerna så ingen ska få för sig nåt)

Herregud vad håller jag på med? Ett tårfyllt adjö-tal till nationen?

Häjdå blåggers änd readers! *Aj löv you all!*

***

måndag 9 mars 2009

The Big Blogcruise is over!

Tog en välförtjänt liten sovmorgon imorse. Helgens bravader har satt sina spår, just nu är jag trött som jag vet inte vad. Ögonen grusas så fort jag tittar på skärmen här men det ska väl gå över med lite tidigt sängående ikväll.

Kryssningen var toppen, så himla kul att få träffa dessa människor i verkliga livet även om vi spreds som frön för vinden och pensionären i mig lade sig för att sova tidigare än nästan någon annan. (Förutom mitt lammkött till sambo som däckade först av alla, men det är hans egen historia och finns säkert för allmän läsning senare.)

Jag har insett att jag inte tagit ett enda foto på hela resan. Skandal! Vad höll jag på med? Förmodligen hade jag händerna fulla med alkohol hela tiden så att knäppa kort kom visst inte på fråga. Jag hoppas att andra haft sinnesnärvaro nog att dokumentera mera.

Maria däremot var in och fotade mitt arsel på natten i alla fall, så det vet jag finns på bild. Tack så mycket!

Inga skandaler hände så vitt jag vet, förutom att jag misstog HonungMaria för någon annan mitt i natten när jag skällde på ett gäng fjortisar som hade efterfest utanför vår hyttdörr och var nära att vända uppochner på stackarn. Det var ju absolut inte meningen och för det ber jag om ursäkt tusen gånger om. 3 dagars samlade pms-aggressioner passade jag på att häva ur mig på gänget utanför dörren och mitt i hopen fanns helt otippat hon. Sorry... Jag var inte helt nykter och pigg. Att jag dessutom hade lungor och muskler som en hel karl helt plötsligt var också lite otippat. Att jag hade det iförd strumpbyxor och en sov t-shirt samt mascara till mungiporna (väry ugly) var än värre otippat. Kan hända blev de skrämda av min blotta uppenbarelse?

Nåväl.

Det är faschinerande hur folk tror att de kan göra precis som de vill så fort de kliver på en båt. Spotta på golvet i förbifarten går bra. Sparka sönder saker och allmänt svina ner är visst helt ok. Man kan ju undra vad som händer i huvudet på folk? Begreppet "what happens on the boat, stays on the boat" är precis vad som händer med de flesta. Undrar hur det ser ut i Las Vegas, där det hela myntades?

Jag har i alla fall börjat spåna på nästa festplan. Återkommer.

Tack för mäj, häj!

fredag 6 mars 2009

En berättelse om att långsamt kvävas till döds.

Nej fy fan! Jag vill shoppa. Shoppingnerven rycker sönder mitt inre just nu, hoppar jämfota på mitt stackars hjärta och skriker: SHOPPA ELLER DÖÖÖÖ!

Jag vill inte dö. Snyft. Jag ska ju på kryssning imorgon! Utan tvekan blir det vårens roligaste händelse, om man räknar bort min födelsedag som inträffar om exakt 28 dagar.

28 dagar! Herregud, att fylla 25 är inte varje dag så jag hoppas på en storslagen fest med närmast sörjande. Typ 2 pers. Kom som ni är, jag bjuder på selleri och böndipp. Ooops, nu frångick jag nästan ämnet "fest" eller hur? Partypooper.

Nä, men.... Ses imorgon då alla blåggers!! Fii fan vad det ska bli kul! Det kanske är nu som det är läge att meddela mig om min tourettes? Att jag har bacillskräck och bär vita bomullshandskar dagligen och nyser intensivt (och därefter kissar i brallan) så fort någon tittar på mig? Nu vet ni.

//Er något upptrissade, stressade, förväntansfulla, kräjsigaste människa i vardagen.

Dagens arga:

Alltså, jag kan bli så jävla förbannad. Läs om Karolina Lassbo här.

Stackars dumbom som köpte en lägenhet för sina sparpengar (läs: hon har tjänat MYCKET pengar) och nu har hon inte råd att bo kvar i sin fina håla. Stackarn. Sen passar hon på, genom kontakter, att få detta nerpräntat som "Glamourprinsessans kris" i nån jävla nättidning. En slags jobbsökarannons De Luxe om ni frågar mig.

"Jag får väl flytta till Kiruna eller nåt". Vilket jävla uttryck?! Jamen gör det då tänker jag, vad är så farligt med det? Hela artikeln skriker tyck synd om mig och det gör mig illamående. Jag var faktiskt lite stolt över den här bruden ett tag, jag vet ju vem hon är eftersom hon är från lilla Falun, men det här var fan droppen. Dessutom har hon tackat nej till att blogga i Aftonbladet för att arvodet var lägre än det hon krävde! Det är ju så man vill spy. Nehej, då kan du sitta där och skylla dig själv för att du var för snål för att gå med i A-kassan en gång i tiden. "Jag har ju boendekostnader på 14.000:-" Jaha?

Hon har inte råd att bo kvar, men hon har råd att tacka nej till lättförtjänta pengar genom att blogga? Vilket stolpskott. Må du aldrig hitta ett jobb och må dina CSN-räkningar begrava dig i en stor hög på hallmattan i all din högfärd. Amen.

torsdag 5 mars 2009

Mmmm...

Dumlekakor....

Mitt nya gift i vardagen. Här sitter jag och helt plötsligt har jag knaprat i mig 3 paket av dumlekakor. Inte illa tycker ni. Jo, jätteilla tycker jag.

De var nämligen inköpta till Jonas i förrgår. Sen glömde jag dem på jobbet och se nu vad som hänt.

Slut!

Men jag har ägglossning och då är man ursäktad. Jag skulle nog kunna äta upp hela förpackningen som omgärdat kakorna om jag inte visste bättre. Tur jag gör det....vet bättre alltså, inte jämt men ofta.

Snart kryssning, cant wait! Det talas om klädångest till höger och vänster, inte minst bland tjejerna. Själv löser jag problemet såhär:

- gammal trasa (ser ut som en klänning)
- textilfärg
- ståltråd
- nya knappar

Simsalabim! En "ny" pouffig klänning för blott en spottstyver. "Skrytmåns" tänker ni nu, "jävla knäppjärka" tänker ni kanske sen när ni ser mig?

Tjofräs!

UPPDATERING:

Ok. Jag fick just ett sms: glöm inte kakorna!

Vad gör jag nu då?! Ber till gud att de inte är slut på affärn.. Amen.

onsdag 4 mars 2009

Vägen till mannens hjärta

Sambolivet tuffar vidare. Det mesta går ju finfint förutom den lilla detaljen att vi har olika uppfattning om städning. Min tröskel för "skitighet" är ganska låg i förhållande till Jonas. Det gäller att försöka mötas halvvägs. Jag får acceptera att några råttor ligger och gottar sig i hörnen och tvättar sin päls och Jonas får acceptera att dammsugaren tvunget måste bli hans näst bästa vän för resten av livet. Men det går..ganska bra. Ett annat litet dilemma är det här med sambofetma. Jag har tagit upp det i små pikande inlägg tidigare, mest riktat mot mina medmänniskor, men nu ska jag berätta hur det faktiskt går till efter gårdagkvällens uppenbarelse av fenomenet.

Jag hade som förlåt över att jag gormat om det där med dammsugning kvällen innan, fixat en plåt med hemgjord pizza och ett varsitt glas rött vin. (Öl fanns givetvis i kylen eftersom män gillar det mest och jag var ute efter att fjäska.) På plåten låg den sen, svällande av ost och jag satte kniven i den och delade upp till 9 fina bitar. Mot slutet av middagen lät det såhär:

Jag: älskling, du tänker väl inte lämna sista biten? Skulle vara så tyyyypiskt. Det blir alltid EN bit kvar. (Trumpen, ledsen min med stora hundögon)

J: Men...jag är skitmätt. Du kan ju inte tvinga mig? (Tittar oförstående på mina stora hundögon)

Jag: Jo, ät upp den. Om du hade lämnat 2 bitar så hade det känts mer ok för det hade varit lagom lunch för dig imorgon, men en? Nej nej. (Lite mer bestämd min med ihopknipen mun och ögon av stål)

J: Suck... ok, men vadå? Hur många bitar tog du? Två? Då kan man ju säga att du lämnade sju, hur stört är inte det? (Tittar lika oförstående på min nya min och jag ser vad han tänker. Att jag är en knäpp människa, tappad bakom en vagn som försöker tvinga honom.)

Jag: Mäh, så kan du väl inte jämföra?! (Vad tänker han med?! Han måste vara tappad bakom en vagn!)

J: Ge mig biten....

Med förnöjsam min tittar jag sen på min proppmätta sambo (som förövrigt lämnat alla kanter - amatör) och tänker att nu behöver jag bara placera denna i soffan och sätta en öl i handen på honom. Sen är vi kvitt.

Love you

tisdag 3 mars 2009

En bild säger mer än tusen ord..


(Obs, tjejen i serien har inget med författaren av just den här texten att göra. Den tjejen är nämligen smartare och säger inte högt vad hon tänker till sin pojkvän under en mysig stund.)


Nu undrar ni kanske vad jag vill med det här blogginlägget? Jo, jag vill be om lite ursäkt för mitt osmidiga samt löjliga beteende och härmed lova att jag ska tänka först och tala sedan (så ofta det är möjligt).