Mååårning has broookääään!
För mig "broka" den otroligt fort. Jag hade en liten annorlunda tidsuppfattning än vad mobilen hade. Nämligen en timme försent.
Resultat: här sitter jag oduschad, luktar säkert illa, håret på ända och inte ens hårnålar fixar biffen. I spegeln har jag inte ens vågat kolla än. Men vad gör det? Jag är ju ändå ensam här, uäähäää.
Jag vet att jag bloggar alltmer sällan. Det är tur att Blogspot inte har någon statistik att följa/se för den hade nog inte varit rolig. Men samtidigt så minskar den där pressen jag på slutet kände, jag har helt enkelt inte lika mycket tokerier att dela med mig av nu som förr. Jag har framförallt någon att prata med på kvällarna efter jobbet. Tidigare var det ju jag och datorn liksom, tajta som fan var vi och han satt i mitt knä för jämnan. I dagsläget plockar jag sällan ens ur honom ur sin lilla väska, ibland får han rentav stanna kvar på jobbet, snacka om detox.
Och så dagens åthutning angående debatten om huruvida invandrarungdomar ska få prata svenska eller inte på fritidsgården. Att det överhuvudtaget är en diskussionsfråga? Det är bedrövligt att påstå att det är diskriminerande. Det är i så fall lika diskriminerande åt andra hållet men det tänker inte en jävel på. Självklart ska de tala svenska innanför väggarna, främst för personalens skull men även för andra ungdomars. Tänk att höra sitt namn nämnas men inte veta i vilket sammanhang? Och hur ska de göra i arbetslivet senare? Deras eget språk ska givetvis bevaras, men det kan ju inte vara nödvändigt att öva på det 24/7? Det borde kännas lika viktigt att öva på svenskan inför framtiden anser jag. Kan ingen lyfta fram det som något bra till kidsen?
Jag tycker det är märkligt att några jävla rättshaverister i samhället av modellen "vuxna" ens tar upp det här och dessutom lägger upp det som något slags försvar för ungdomarna. Det är ren dubbelmoral. Dessa strävar för en rätt till att det ska vara lika för alla, ingen ska diskrimineras osv. Men vad händer om det talas 15 olika språk på en fritidsgård? I och med att alla talar samma språk och i det här fallet svenska, eftersom det faller sig rätt naturligt då vi bor i Sverige, så minimerar man väl risken för utanförskap, missförstånd mm? Eller? Har jag så jävla fel. Jag ger mig tusan på att om inte någon vuxen sagt något så hade heller inte ungdomarna reagerat starkare än om de fick en regel om rökförbud innanför gårdens gränser. Typ.
Som sedan nyheterna mfl lägger fram det så låter det som att om en unge säger:
"jalla" så blir det utsparkade från fritidsgården. Det stämmer inte. Först får de en varning, sedan får de en kvarts "utvisning" följt av en halvtimme och sedan ett samtal ihop med föräldrarna. Vad är problemet? Regler är till för att följas, i detta fall anser jag dem till och med vara väldigt tama. Har man inte fattat 3 gången så är det väl självklart att påföljden ska bli något annat än endast en tillsägelse. Precis som det borde vara hemma, för de har väl regler hemma?
Jag vet att detta inlägg kanske blev både lite knasigt, svårläst och knäppt, men jag har fått ur mig det jag ville på ett ungefär. Sammanfattningsvis kan jag säga att jag tycker det är en otroligt
bra regel, inte hämmande på något vis för någon som inte har ont uppsåt i sikte och den kommer bara föra gott med sig för allt och alla.
Tjoflöjt!
