Snela goda guden

På lunchen bevittnade jag nåt alldeles förfärligt och tragiskt. Som den superglömska människa jag är så åkte jag även imorse ifrån matlådan. Man får vara glad att man har sig själv med på mornarna liksom så egentligen klagar jag inte.

Eftersom jag är fattig som en mus denna månad är utelunch det sista jag borde tänka på, särskilt när jag är själv. Så jag drog till Statoil, tänkte jag skulle inhandla mig en fryst färdigrätt för billig penning. Framme vid disken där de säljer korv stod en medelgrovt tjock, medelålders medelmåtta och tryckte i sig 2 korvar med så mycket räksallad hon kunde få in i munnen samtidigt utan att riskera att mungiporna sprack. Hennes man stod bredvid, sådär giftastjock ni vet? (Sambofet - giftastjock..kommer med förhållandet beroende på "status". Jag och Jonas är fortfarande sexigt kära med passande kroppsfigurer till, dessutom bor det fler gryner och nyttigheter än hos en vegetarian hemma hos oss, nåväl, skitsamma. Jag fortsätter det jag pratade om utanför den här parentesen nu:) Det lustiga i det hela var att de inte yppade ett ljud till varandra. De bara åt och tittade eventuellt upp på omgivningen när de klarade av att slita blicken från flottet i handen ibland.

En totalt ljudlöst intagen onyttig lunch på Statoil i sällskap av likasinnad. How romantic..

Snälla, låt mig aldrig bli en sådan. Låt mig inte "vakna" om tio år med Jonas tyst vid min sida, ätandes en flottlunch på Statoil, slickandes och sugandes på korvfingrarna för att få bort majonnäsen.

First you marrie, then, you Statoil. Minns ni den? Den blev ohyggligt färsk i minnet idag kan jag säga.

Och med det sagt så har jag gnällt färdigt. Att jag själv var patetisk och köpte en fryst pizza i all ensamhet på lunchen hör inte hit. Det kan vi diskutera en annan gång.

Tjo!