torsdag 29 januari 2009

Ena foten i graven

Det är när man närmar sig de trettio som det händer. Det är då man tar mogna beslut som det jag ska berätta om nu.

Jag ska nämligen skaffa mig en livförsäkring. Mest för att det ger mig vuxenpoäng tänkte jag men också för att lämna efter mig något mer än skulder till efterlevande om jag nu skulle trilla av pinn och dö i "förtid". (Vad som anses av mig att vara förtid såklart, någon "tid" är det ju dags, men helst inte före 60, tack.)

Var går gränsen för risken att bli mördad då? Säkerligen är det individuellt, men för mig så kan jag tänka mig något sånt här:

200.000:- Sitter nog lika säkert som Amanda Jensen i förra årets Idol (till och med sista programmet.)

500.000:- Förmodligen garanterad att få leva ett tag till.

1000.000:- Garanterat minst ett simpelt mordförsök per år.

2.000.000:- Avskurna bromsslangar/lämnad med tokgammal GPS i fjällen i januari.

3.000.000:- Död inom en vecka.

Eftersom jag lever ihop med en student känns ändå inte det lägsta beloppet helt riskfritt nu när jag tänker efter...

Hmm. Jag behöver ytterligare betänketid på det här. Tips?

2 kommentarer:

  1. Haha kan man säga att din livförsäkring blir din dödsförsäkring? ;)

    SvaraRadera